gulistans.blogg.se

Idag åkte jag och Moa till skolan för att träffa nya studenter som ska läsa där nu på hösten och träffade lärare också. Det var okej för att jag kämpade mycket att förstå ASL, de tecknade så FORT och jag bara sa "sloooow" men nej det gick inget vidare,haha! Jag kände mig som en hörande omg jag förstod bara 20 % av vad de berättade om. Hade en huvudvärk senare för jag kämpade med ASL i sex timmar?! Men jag kommer att förstå om en månad och jag måste bara ha tålamod och vara beredd på många huvudvärkar men sen lär det bli värt sen!

När jag gick hem då såg jag min värdfamilj (mamman) lagade mat då frågade de om jag ville äta middag med dem och deras vännen och jag tackade ja och maten var så god! Vi pratade mycket och det kändes bra! Det känns bättre för varje dag. Första dagen när jag flyttade hit kände jag inte hemma här och mamman var lite för sträng men några dagar senare lärde jag känna dem, sen är de så trevliga och ser alltid till att om jag behöver hjälp eller något.

Om jag får vara ärlig, saknar jag mina familj och vänner såååååå jävligt mycket så att det gör ont trots jag åkte hit för knappt två veckor sen. Jag tror att det är därför att jag känner mig lite vilsen här för jag förstår inte mycket ASL och det gör så att jag saknar dem ännu mycket. Jag saknar att förstå direkt och teckna direkt utan att tänka något innan. Men jag måste tänka att det är så för alla nya internationella studenter som ska läsa här känner samma sak som mig. De andra som ska gå på andra året sa att de kände likadant som jag gör just nu. Så jag måste bara ha tålamod och jag längtar den där känslan att jag kan förstå direkt och teckna fort igen men fast annan språk.